Hammarbygymnasterna

Lär känna William Sundell

2026-10-14 14:57

Bakgrunden och början

Hur hamnade du i gymnastiken från början?

Gymnastiken är något som har kommit naturligt via familjen. Båda mina föräldrar var truppgymnaster på hög nivå och träffades genom att de tävlade EM samtidigt. Sen så växlade pappa om till tränare i Artistisk Gymnastik efter sin karriär och startade gruppen där jag började träna som femåring.

Vad är ditt första minne från gymnastiken?

Mitt första minne från gymnastiken är ärligt talat att jag var svag, stel och inte tyckte det var särskilt roligt över huvud taget. Jag låg en bit efter de flesta i gruppen och tyckte inte om att stretcha och köra styrka, vilket var det jag framför allt behövde göra. Så det var inte direkt kärlek vid första ögonkastet, utan det tog ett tag innan jag insåg att det var världens bästa sport jag höll på med.

Vad var det som gjorde att du fastnade för gymnastik när du var liten?

Det tog ett tag innan jag fastnade för gymnastiken, troligtvis på grund av att mycket inte kom naturligt för mig och det var väldigt kämpigt. Men när jag väl lärde mig kretsa blev jag helt besatt av bygelhäst, vilket var det som drev mig till att hamna där jag är idag. Jag tror att OS 2008 i Beijing, mitt första OS jag följde, var en stor bidragande faktor till skiftet också. Där fick jag se vad det var jag tränade för och introducerades till viktiga förebilder genom min karriär. Efter det så kom jag också oftast hem på dagarna och kollade på gamla mästerskap som pappa hade samlat på DVD istället för att slå på barnkanalen eller kolla på populära filmer och serier. Gymnastiken blev hela mitt liv och min identitet där hemma i vardagsrummet.

Vad är ditt starkaste minne från klubben genom åren?

Det finns för många minnen från klubben för att välja ut ett. Men de absolut roligaste minnena har varit resor och tävlingar med mina klubbkompisar. Vi har varit på träningsläger i Tyskland och USA, tävlat i Skottland och så har jag fått vara med och bli svensk mästare i lag med Hammarby fem gånger. De är alla upplevelser som jag kommer att minnas varmt för resten av livet.

Vägen hit

När förstod du för första gången att VM kunde vara möjligt?

Jag har nog alltid vetat att det är möjligt att tävla VM. Jag har omgetts av äldre förebilder som åkt och tävlat VM under min uppväxt och har alltid visualiserat att det en dag ska vara jag som är där. När man hela tiden tränar tillsammans med de som har uppnått det man siktar mot så blir det nog ganska naturligt att det känns väldigt möjligt och uppnåeligt. Och så lär man sig såklart av att se hur alla de tränar runt omkring sig så att man vet precis vad som behöver göras för att man ska ta sig dit. Så det har alltid varit en fråga om när det blir av, snarare än om det är möjligt.

Har du haft några motgångar på vägen, och i så fall hur tog du dig igenom dem?

Jag har haft väldigt många motgångar på vägen, som jag tror att nästan alla som lyckas kommer att svara att de har haft. Det har handlat om allt möjligt. Skador, misslyckanden, mentala problem och sjunkande motivation. Alla dessa motgångar har jag tagit mig igenom tack vare de fantastiska och stöttande människorna jag har runt omkring mig. Framför allt min familj, som verkligen vet hur mycket det här betyder för mig och finns där för att hjälpa mig igenom allt. Men det gäller såklart också alla vänner, tränare och andra personer runt omkring som är en del av resan. De finns alltid där för att stötta i stunden, och det slutar alltid med att jag kommer ihåg hur mycket jag älskar gymnastik och hittar tillbaka till den rätta vägen.

Har du haft en vändpunkt där det lossnade på riktigt?

Som junior, ungefär mellan 2016 och 2018 hade jag det ganska tufft. Jag gick från att vinna SM och tävla för Sverige som ungdom till att se många av dem som låg bakom mig då gå om i utvecklingen och lämna mig bakom sig. Detta berodde på flera bakomliggande faktorer som skadebesvär, tränarbyten och att min psykiska hälsa kanske inte var på topp. Men genom den perioden fortsatte jag att kämpa på, och 2019 lossnade det. Jag vann junior SM i bygel, vilket jag med mycket frustration misslyckats att göra i några år. Och sen blev jag uttagen till gymnastikens första Junior VM någonsin, och även till EYOF, European Youth Olympic Festival, som gick samma år. Helt plötsligt fick jag ut resultat för allt det hårda arbetet, och där kom också det självförtroendet som sen har tagit mig till allt jag har fått uppleva under åren som följde.

Träningen och vardagen

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?

En vanlig träningsvecka för mig består av upp till 30 timmars träning. Nu när jag specialiserar mig på ett fåtal redskap och inte kör mångkamp kommer jag inte alltid upp i de fulla timmarna varje vecka. Men måndag till lördag blir det i vanliga fall fyra timmars träning i gymnastikhallen. Utöver det så kör jag två stycken extra styrkefokuserade morgonpass på två och en halv timme i pappas gym under veckan. Som avslutning på brukar jag springa en mil på söndag morgon innan jag tar resten av dagen till total vila.

Hur får du ihop träning med resten av livet?

Det är inte helt lätt att få ihop allting med den mängd träning såklart, speciellt i Stockholm där restiden kan bli ganska lång. Men jag har som tur är ett flexibelt jobb som lärarvikarie där jag för det mesta kan välja helt själv hur mycket det passar att jobba. På så sätt brukar jag kunna hitta en bra balans där jag hinner återhämta mig tillräckligt men ändå få in så mycket jobb som möjligt. Sen får man se hur mycket extra tid man har till annat under veckan helt enkelt. Fritid blir oftast bara lördag eftermiddag och söndagar, och då gäller det att göra en avvägning till om man behöver extra vila eller kan ägna tiden till andra roliga saker.

Vad gör du för att koppla av mellan passen?

Det är väldigt viktigt för mig att kunna koppla bort hjärnan från gymnastik, och det gör jag bäst genom att läsa, spela eller kolla på serier och film. De långa resorna till och från hallen ägnas för det mesta till sådant. Sen försöker jag ägna så mycket tid jag kan till andra hobbys, till exempel som musik, där jag nu är inne på att lära mig spela trummor.

Inför VM

Hur förbereder du dig mentalt?

Jag jobbar mycket med meditation och visualisering av mina gymnastikövningar. Jag har fått en del hjälp av idrottspsykologer med hur jag bäst ska hantera all stress och de tankarna som dyker upp när man närmar sig en tävling. För mig funkar det väldigt bra att meditera och skriva ned mina tankar och känslor mycket för att lära känna mig själv och hur jag funkar bättre.

Har du några egna rutiner eller vidskepligheter?

Jag brukar alltid försöka hitta mitt fokus precis innan det är dags för mig att tävla genom att räkna andetag. Det är ett sådant enkelt knep för att fokusera uppmärksamheten på rätt plats. Sen har jag små nyckelord som jag säger för mig själv i huvudet i varje övning i min serie. Det är oftast två till tre ord per övning som påminner mig om de viktigaste momenten och hjälper mig att utföra de bra utan att tänka på de komplexa tekniska detaljerna i tekniken. Dessa nyckelord repeterar jag för mig själv precis innan jag får grön lampa och sträcker upp till domarna. Det hjälper mig att fokusera på hur jag ska köra utan att överbelasta hjärnan med alla tekniska detaljer jag har i hela serien.

Hur hanterar du nervositet precis innan du går in?

Jag har lärt mig att det absolut sämsta jag kan göra är att försöka kontrollera eller minska min nervositet. Då hamnar istället bara mer fokus på nervositeten istället för det jag ska utföra, och det blir oftast bara extra panik när man märker att den inte försvinner. Istället försöker jag känna efter extra mycket och verkligen analysera hur det är jag känner. Målet är att kunna låta känslan bara ligga kvar där och göra det jag ska göra utan att reagera på den. För mig brukar det hjälpa att notera vad det är jag känner, hur starkt jag känner det på en skala ett till tio, och sen därifrån ta några djupa andetag och fokusera på vad jag ska göra på redskapet.

Vilket mål har du med VM, både det du säger högt och det du bara tänker?

Mitt mål med VM är helt och hållet bara att bli nöjd med min prestation och min egen poäng. Vilken placering det sen räcker till är ointressant. Det jag vill göra är att ta mig igenom min serie på den potential jag har visat för mig själv på träning. Det innebär att jag realistiskt har som mål att kunna göra 14,3 om jag kör riktigt bra, men jag är nöjd med min insats så länge jag håller mig över 14 poäng.

Det personliga

Vilken är din största förebild inom gymnastiken, och varför?

Det är omöjligt att inte nämna världens genom tiderna bästa gymnast Kohei Uchimura efter allt det han har åstadkommit. Men som bygelspecialist måste jag lyfta fram Qin Xiao och Marius Urzica som mina absolut största förebilder. Pappa hade en massa gamla gymnastiktävlingar på DVD hemma som jag kollade på när jag var liten. Jag älskade framför allt bygelfinalerna, och då fick man se mycket av Marius Urzica. Han såg alltid så självsäker ut och körde i princip helt perfekt varje gång. Sen tittade jag som sagt på mitt första OS 2008. Där såg jag både Uchimura för första gången, men framför allt Xiao Qin, som jag fortfarande är övertygad om är den bästa bygelgymnasten som någonsin levt. Det går inte att köra bättre än vad han gjorde.

Vad skulle din tioåriga version av dig själv säga om att du nu ska till VM?

Tioåriga William var helt övertygad om att han skulle tävla stora mästerskap och insåg nog inte egentligen hur stort det är. Så han hade nog helt enkelt bara ryckt på axlarna och sagt ”jag sade ju det”.

Vad är det roligaste eller konstigaste som hänt dig på en tävling?

Det konstigaste jag har varit med om på en tävling måste nog vara när jag halkade av bygeln och landade på huvudet i mitt avhopp på en världscup i Bulgarien 2024. Jag hade tagit mig igenom en jättebra serie och hade kanske kunnat kvala till en final, men helt plötsligt så kollapsade jag bara ihop och hade ansiktet i mattan. Det är väldigt sällan jag landar på huvudet när jag kör bygel, så det kändes väldigt märkligt och såklart ledsamt i stunden. Men det såg ganska roligt ut på video i efterhand, så man kunde skratta lite åt det i alla fall.

Hur skulle dina kompisar beskriva dig i tre ord?

Dedikerad. Lugn. Lång.

Vad skulle du vilja säga till de yngre gymnasterna som drömmer om samma sak?

Fortsätt träna på, var noggrann med detaljerna och fuska inte med stretch och styrka. Men framför allt såklart, se till att ha roligt. Sanningen är att man kommer behöva göra uppoffringar och missa en massa annat roligt som händer runt omkring sig om man ska nå långt, så man måste älska gymnastik och ha kul i hallen. Och det är helt okej att ta en paus och reflektera om motivationen inte finns där i vissa perioder. Jag har flera gånger tagit ett steg tillbaka och dragit ned på träningen en period, för att sen återfå motivationen och komma tillbaka och jobba ännu hårdare.

Vad händer efter VM, vilka drömmar har du på längre sikt?

Den absolut största drömmen är att få tävla OS. Det är otroligt svårt då man i stort sett måste vara topp tre i världen i bygel för att få en plats dit, men det är inte omöjligt. Så länge motivationen finns och kroppen håller, ska jag ge allt för att nå dit. På kort sikt fram tills dess finns det såklart massa andra mästerskap att kvala till och genomföra. Nästa år går VM i Kina, så det är jag väldigt sugen på att lyckas kvala till. Det vore också roligt att nå en EM-final i bygel nästa år, vilket jag också vet är fullt möjligt med hårt jobb. Så nu efter Rotterdam blir det en kort ledighet och sen in i hallen igen för att jobba mot EM och VM nästa år.

Information om Fritidskortet!

2026-08-21 10:27

Vi tycker det är jättebra att man från den här terminen kan använda fritdskortet hos oss. Om du vill göra det så läs gärna på Sportadmins sida om hur du gör det.

https://www.lime-sportadmin.com/sv/hjalp/fritidskortet/medlem-sa-betalar-du-med-fritidskortet-i-sportadmin/

Vi har ingen möjlighet att redigera detta i efterhand då det är för tidskrävande för oss att göra detta rent administrativt. Så läs noga på sidan och gör rätt från början så att du kan använda pengarna.

Välkommen till Hammarbygymnasterna.